Skrivet 141207, publicerat på webben 141209

Tidens gång mäts med klockor, eller kronometrar, som oavsett om de är mekaniska eller
elektroniska är beroende av fysikaliska processer. Det är dessa processer som definierar
deras hastighet. Tiden går långsammare ju större gravitationen är, identiska klockor går
olika fort vid havsytan jämfört med på ett högt berg (snabbare), eller på månen (ännu
snabbare). Klockan på månen skulle gått ännu snabbare om månen stod still, men nu rör sig
månen genom det tredimensionella rummet mer än vad jorden gör, vilket dämpar hastigheten
för månklockan något litet. Men tidsskillnaderna mellan klockorna i det här exemplet är
väldigt små, knappt mätbara.

Den så kallade tvillingparadoxen är ett tankeexperiment där Albert Einsteins okände
tvillingbror Herbert gör en rymdresa medan Albert stannar kvar på jorden. När Herbert
återvänder efter att ha rest några ljusår bort och sen hem igen, så har han åldrats
mindre än Albert. Båda herrarna har varsitt atomur på handleden (kom ihåg att det här är
ett tankeexperiment) och man kan då se att Alberts klocka ligger några sekunder före
Herberts, så Albert har alltså åldrats mer än Herbert.

På stora avstånd blir det ännu tydligare att tid inte är absolut. En vanlig spiralgalax
består av stjärnor och andra himlakroppar placerade i två gravitationellt raka armar åt
varsitt håll ut från masscentrum. Men sett från sidan är det tydligt hur gravitationen
som alla andra krafter begränsas av universums övre fartgräns, ljushastigheten. I de
galaxer som har grova armar närmast galaxcentrum är armen där synbarligen nästan rak,
men där massan tunnas ut blir spiralformen tydligt märkbar. Det beror på att tiden rör
sig långsammare i närheten av större massor.

Galaxer utmärker sig även på så sätt att det tar lika lång tid för de yttersta objekten
i en arm att gå ett varv runt masscentrum som det gör för objekt nära masscentrum.


Nästan samma på engelska:

A timely observation.

The passage of time is measured by clocks, or chronometers, all dependent on physical
processes. It is these processes that define their speed. Time goes slower the greater
the gravity, identical clocks move at different speeds at sea level compared with up on
a high mountain (faster), or even on the moon (even faster). The clock on the moon would
have gone even faster if the moon stood still, but since it (the moon) moves through three
dimensional space more than the earth does, this slows down time somewhat slightly. But
the time difference between the clocks in this example are very small, nearly unmeasureable.

At large distances it is even more evident that time is not absolute. An ordinary spiral
galaxy consists of stars and other bodies of matter placed in two gravitationally straight
arms in opposite directions away from the mass center. But seen from its side it is clear
how gravity like all other forces is limited by the upper speed limit in the universe,
namely the speed of light. In galaxies with thick bars nearest to their mass center the bar
stretching out is almost straight, but when the mass is thinned out the spiral shape
increases noticeably. This is due to time moving slower in strong gravitational fields
which is the case near the mass center. Farther out from the center time is moving at a
greater pace and the effects of the gravitational pull is delayed due to this thus
making the arms spirallier.

Galaxies are also exceptional because the outer objects (i.e. stars) take the same time
to orbit the galaxy center as do objects close to the center. Galaxies do not obey common
Newtonian rules of gravity, but their own plane selves.

And all of this would be unbeknownst to us were it not for the moment before the Big Bang.
There the entity of our universe was without time due to its great mass, and so by an
unbalance which caused time hitherto unmoven to pass ever so slightly, a causal event was
formed that released time into the free.