Födelseort JämtlandYrke landsprostDödsförsamling Oviken (Z)Notering 1526 - 1563Notering Erik Andersson kallas Jämtlands reformator och är formodligen identisk med den Ericius Andree de Upsalia som den 21 april 1512 såsom student inskrevs i Rostocks universitetsmatrikel. Hans första framträdande i Jämtland daterar sig från början av år 1526, då han som nyutnämnd landsprost och kyrkoherde i Oviken ledsagar ärkebiskop Johannes Magnus på dennes visitationsresa i församlingen och bevisligen varit närvarande i Lit och Undersåker. Hans förmåga och skicklighet sattes snart på hårda prov under de svåra nya förhållanden, som inträdde i och med reformationen, vilket särskilt i Jämtland ledde till många slitningar.Notering Landskapet var ju ett norskt land, styrt av många dansk-norska fogdar, medan det i kyrkligt hänseende lydde under Uppsala ärkebiskopsdöme. Det övervägande antalet präster var svenskar, tillsatta av domkapitlet i Uppsala, dit biskopstionden och andra prästerskapet pålagda åtgärder utgingo.. Sedan ärkebiskopen flyktat ur riket och Gustav Wasa med stöd av riksdagsbeslutet i Wästerås 24 juni 1527 brutit med påven i Rom, varigenom första steget till den svenska reformationen var taget, tövade konungen ej längre sätta sina kyrkopolitiska planer i verkställighet. I skrivelse till Jämtlandsprosten 12 oktober samma år framhåller han sig jämlikt riksdagsbeslutet ha rätt att "nogot vetha vthoff then rentha oc saker somj her til dags haffue vthkrafft och vpbåret på biscopens vägne vti edert prosterij", samtbefaller honom att infinna sig i Uppsala och vid nästkommande disting härför göra räkenskap, då han i likhet med övriga landsprostar i Norrland skall få underrättelse, hur framdeles må förfaras i detta avseende. Den norske ståthållaren Vincent Lunge hade emellertid fått vetskap härom och avlät den 5 januari 1528 en försmädlig skrivelse till Uppsala domkapitel, däri han bland annat säger sig ha försport, huruledes man efter ärkebiskopens fördrivande pålagt präster och kyrkor stort subsidium och valt konung Gustav till sin ärkebiskop, den heliga stolen till skada och obestånd, det vore dock större skäl att landets präster och kyrkor om de skulle skatta till värdsliga herrar, hellre gjorde det till sin egen herre och konung än till en främmande regent.Notering För den skull hade han för konung Fredriks räkning av prosten i Jämtland, herr Erik, utkrävt åttio danska mark, motsvarande biskopstionden för året. I en svarsskrivelse medgav domkapitle att provinsen var ett norskt land och framhöll att man inte ämnade befatta sig med något, som tillkom kronan, men fordrade att prästerskapet, liksom stiftets övriga delar, skulle erlägga det som tillkom domkyrkan. Förhindrades detta, skedde övervåld och sådant borde undvikas. Konung Gustav grep nu in och inför hans maktspråk fann länsherrn för gott att återbära den beslagtagna penningsumman.Men den norska avogheten tog sig dock fortfarande uttryck i fogdarnas trakasserier mot de svenska prästerna i Jämtland, en sak varöver prosten och bönderna klagade och som konungen i ett brev den 1 januari 1533 lovade att taga sig an.Notering Vid hävdandet av dessa svenska intressen hade konungen städse ock att påräkna sitt främsta stöd i Landsprosten Erik Andersson, under det att även tendenser till norska symapatier på ett par håll yppades bland det övriga prästerskapet. Redan i ett brev av den 9 februari 1531 tackar konungen herr Erik för hans hitills gjorda tjänster och beder honom vara behjälplig med något han kan önska genomföra. Vad det rörde sig om skulle prosten få reda på av mäster Peder Svenonis och Jacob Västgöte, just de män som sedan upptogo klockskatten i Norrland. (Rörande klockskatten i Norrland föreligger inget dokument. Däremot levererade prosten Erik i Oviken genom sin kapellan herr Måns Olsson den 23 maj 1548 av de jämtländska kyrkornas altarsilver 85 mark, 8 lod, 1 kvintin samt 28 lödig mark 4 lod förgylld koppar, varå konung Gustav samma dag utgav kvitto).Notering Inom prostens eget vidsträckta pastorat förbättrades gudstjänst-Notering möjligheterna genom anläggandet av tvenne nya kapell i Bergs socken vid Rätan och Klövsjö. St Tomae dag år 1530 gav han dessa "utskavens" (avlägset) liggande byar tillåtelse att få bygga kyrkohärbärgen vid sina kapell enligt brev av den 20 december 1540 hade han utverkat att kyrkogårdar fingo invigas. Ett vittnesbörd om att han aktivt handhaft och främjant reformationsaverket genom anskaffandet av de svenska reformatorernas skrifter finner man i ett exemplar av Olaus Petri kyrkohandbok av 1537. Det har tillhört Bergs kyrka. Bokens titelblad bär nämligen följande anteckning: "Oste liber emtus est ad usum ecclesie Berg pro vj ore procurante domino Erico ibidem curato necnon preposito Jemtie 1593". Denna bok är inköpt till Bergs kyrkas bruk för 6 öre på föranstaltande av herr Erik. Man finner ock att han söker upprätthålla vänskapliga förbindelser med kyrkliga myndigheterna i grannskapet då han vid ett besök i Uppsala på distingsmarknaden i februari 1530 lovar därifrån sända till ärkebiskop Olof i Trondheim tegelslagare på samma gång han å jämtländska prästerskapets vägnar anhåller att genom ärkebiskopens försorg få "20 kannor Romenij till att messa med". (Romenij var ett slags spanskt vin).Notering Som belöning för sina förtjänster fick prosten röna flera bevis på konung Gustavs bevågenhet. Till förbättrandet av hans inkomster lades Hackås som annex under Ovikens pastorat genom kungligt brev 29 juli 1532, och 1 januari 1533 förlänades han gården Västerhus, som tillförne legat under Uppsala domkyrka. Mot donationen gjordes emellertid invändningar av Vincentius Lunge, som skrv till konungen, att en hustru Ingrid på Billestad och hennes sex söner ansågo sig ha rättigheten till denna gård, varpå konungen svarade att domkapitlets handlingar skulle närmare undersökas. Själv köpte prosten 12 mars 1535 för 60 mark ödeshemmanet Skottgården i Oviken av kyrkoherde Nils Mattssoni i Brunflo och hans rådskvinna, och år 1546 förvärvade han genom köp av Sven Larsson på Wattin dennes rätta fädernegård i Hackås och Hanebacka. År 1540, 3 september, ingick konungen med prosten ett för denne fördelaktig avtal rörande lösen av biskopstionden och arrendet för dey laxfiske som domkyrkan ägde i Ragunda. Enligt avtalet som förnyades 4 mars 1545, skulle prosten till konungen erlägga 300 mark för uppbärandet av dessa förmåner.Notering Man finner honom för övrigt ofta på visitationer i församlingarna, biläggande tvister, tillsättande nämnder och utfärdande domar i kyrkorättsliga frågor, för vilkas stadsfästelse han stundom besöker Uppsala.Notering Man har velat tillägga honom en superintendents eller ordinaries ställning, men den titeln bär han ej. Han kallar sig i ett brev från 1550 "Kongl. Maj:ts vår kongl. nådes prost i Jempteland".Notering Den 16 januari 1560 ger prosten ett intyg om Ovikens kyrkokassas ställning, nämligen 15 mark innestående och 4 mark fordringar. Märkvärdigt är, att han 1561 uppfördes bland konung Erik XIV:s spioner. Han avled 2 år därefter, enligt inskriften på gravstenen i Ovikens gamla kyrka: Hic jacet venerabilis nec minus pietate insignus dominus Ericus Andrae praepositus terrae Jemtiae Obiit 1563.Notering Källa: Fornvårdaren VIII, sid. 51.Notering Källa: Jämtlands kyrkliga ställning, M. Nordström, 1884Notering Källa: Från reformationstidevarvet, L. BygdénNotering Källa: Ett jämtländst privatbrev år 1564, JFT, Band 7 1919 - 1920Notering Källa: Härnösands stifts herdaminne.Datat uppdaterat 230224